Måste passa på att ösa kärlek över mina fantastiska sambos!
Trots att jag kan komma ut ut mitt rum på mornarna och se ut som en rånmördad piñata med ett humör som Iris, 47-årig bajsletare, och totalt ignorera mina samboende,
trots att jag kan påpeka att de har skratt som kan väcka en mullvad i Bremen,
trots att jag kan vara jävligt sur och självisk,
trots att jag idiotförklara serier de älskar,
trots allt annat som jag kan göra i min lilla jag-bubbla
så är jag så oerhört tacksam att bo med dessa två!
De ställer alltid upp för mig,
de tröstar mig och kramar mig när jag är ledsen,
de följer mig till ställen jag inte vill gå till själv,
de delar mina dagar som jag ibland inte orkar med,
de hör av sig och kollar att jag mår bra,
de ger mig mat när jag inte orkar göra egen,
de gör mig så förbannat glad med sina skratt,
som kan väcka en mullvad i Bremen!
Ni är bäst!
Tack /Elle
3 kommentarer:
jag har kommit på det, det är en av mina få talanger. skrattet som skär i allas öron och alla ber för allt de har att jag inte ska brista ut i ett skriande gormande gapskratt. hoppas ni inte blivit hörselskadade än.
Det är kärlek det!! :D
Ja ni är grymma alla tre <3
Skicka en kommentar