Sommar, empty rooms och Torgny Lindgren.

Det är lite dåligt med inlägg för tillfället, vilket beror på att vi flytt kollektivet för sommar och jobb. Nina jobbar som vanligt på plasfabrik hemma i Götene och monterar robotar, Kattis jobbar med old people och hänger med USAninnan Louren som för övrigt förgyllde tillvaron här de sista dagarna innan hemfärden.

Själv jobbar jag som vanligt på MF Ulvön jungman, där min titel skapar diskussion minst en gång om dagen:

Gubbe: Jahapp, vad är din position här ombord då?

Jag: Jungman

Gubbe: Nja, det går ju inte. Snarare jungfru.

Maskinisten: Höhö, DET tror jag knappast!

Min vardag som sjöman är som ni märker kantad med dramatik! Förutom att vara åskådare till en skogsbrand så har jag tydligen förnedrat Torgny Lindgren in person, enligt en ÖA-journalist, då jag i min instängda lilla värld skrek att han fan måste betala för att åka med oss. Han hade emellertid tydligen chaaaaaartrat egen båt. Fiffigt!

Nog om mig! Fast det finns å andra sidan inte så mycket att säga om lägenheten mer än att den är väldigt tom och tyst utan Kattis Zlatan-pök-hopp och Ninas "En kuk kan jag tro". Ett tillfälle att sätta Sanna Nielsens "Empty room-empty heart" på repeat.

Som en tröst i sentimentaliteten lägger jag in några kort som jag kan gråta mig till söms med och minnas våra sista dagar tillsammans.

Torgny Lindgren-->

Puss /Elsabeth

Pretto

Samtalet kring middagsbordet i kollektivet Fem Elle är fler än Nina och Kattis handlade om vad som var pretentiöst.
Jag lyckads kläcka ur mej att jag ändå skulle vilja vara lite pretto. Hurvida jag kan stå för det vet jag dock inte.
Kattis sa att för henne är man pretto när man på något sätt sätter sej över någon annan, eller på något sätt tror sej vara förmer än någon annan på grund av sin kunskap kring något. Just vid samtalet så höll jag med, men jag gick runt och klurade på det där ett tag och jag tror inte att jag håller med längre. Jag skulle snarare säga att man är pretto om man kläcker en kommentar som

- Det bästa jag vet är när jag får en bild av människa som jag tyckt illa om krossad.

Eller kanske

- Det är så skönt att kliva upp tidigt på morgonen.

Eller om man har som ambition att skriva en bok om medelklassens misär med en gnutta avund i texten.

Eller att när man kommer hem efter en kväll på krogen, ställa sej att baka bröd för att man ska ha färskt bröd när man vaknar dagen efter.

Att lyssna på P1.

Bara det faktumet att det första inlägget som jag skriver på den här bloggen handlar om vad som är pretto, är ganska pretto.

Nina